Fightas för inget?

Fick en kommentar innan, lite konstig, men tänkte att jag kunde svara på den. 

" Kul att du fortsätter att tävla även om det inte verkar gå så bra, men varför fortsätter du? Och varför är du så sjukt stolt över inget? Inget hat menat men undrar :) "
 
Först och främst, tävlingen för mig är inte något där jag förväntar mig att det ska gå bra, det är som en träning, jag lär mig vi lär oss. Det kan gå dåligt, lika mycket som att det kan gå bra. Jag förväntar mig inte att vi ska gå in och nolla och jag förväntar mig inte att allt ska gå som planerat, precis som en träning. När jag åker ut på tävling så förväntar jag mig i stort sett ingenting. 
 
Med det överstökat kommer vi till fråga ett, varför fortsätter jag? - Ja, varför fortsätter jag? Förlåt, men det var en rätt korkad fråga? Speciellt för mig i alla fall. Eftersom det är, som jag sa innan, som en träning så är jag beredd på framgång och bakslag, eller lite av bägge på samma gång. Bara för att det inte går bra på träning så slutar man ju inte att träna, det är precis som vi på tävling, bara för att det inte går bra än, betyder det inte att det aldrig kommer gå. Jag tror på att träning ger färdighet och vi har inte all färdighet än och behöver därmed mycket mer träning.
 
Så som svar på första frågan, för mig är det en självklarhet att fortsätta, vissa dagar går det bra och andra går det dåligt. Långa perioder med endast dåliga pass kan få en att tappa suget kanske, trust me I've just been there. Det är en del av det hela, sedan kommer ju såklart de underbara dagarna när verkligen alla bitar faller på plats, då är ALLT värt det. 
 
Neext question.. Varför är jag så sjukt stolt över inget? För mig och speciellt för Nasse, eller oss tillsammans, så är detta en STOR vinst värd att fira. Hade denna tävlingen inträffat för 1-2 månader sedan, kan jag nästan svära på att vi inte kommit över första hindret, om vi ens hade kommit över hinderna på framhoppningen det vill säga. Han har har varit mycket värre, jag med, men jag har äntligen kunnat få kontroll på min känslor/tankar och kommit över stadieet "det måste gå bra, vad ska alla andra tycka om mig annars?". Och Nasse, i våras/sommras så gick han inte över en bom, EN BOM, utan att bråka, det höll på ett bra tag, men, vi kom över det och nu idag kan vi hoppa 3 hinder på 85 utan att han tittar det minsta, det är en stor vinst för oss. 
 
Så, jaaupp, jag är sjuuukt STOLT över både mina och Nasses presentationer i helgen. 
 
Och till slut, No hard feelings taken :) 
 
 
 
Det är kul att svara på frågor, så om det är något ni undrar, tveka inte på att fråga!

RSS 2.0