Direkt från hjärtat
Nu eftersom detta inte är någon blogg för ytan utan Min blogg där jag skriver vad känner för så har jag bestämt mig för att var 100 % ärlig, hela tiden. Vad vinner jag på att gå skriva på bloggen något som inte är sant, inget! Därför ska jag nu verkligen förklara situationen med Nasse, förstår mig inte riktigt på den själv men kan ju i alla fall försöka.
En bild säger mer än 1000 ord, passar ju bra att börja med det så slipper jag skriva en hel uppsats.
Sådär som han är på bilden såg han ut mestadels av ridpasset idag, jag vet inte om han lekte med mig eller om han var rädd. Innan vi kom över första "hindret" (som var en cavaletti bom) var han helt svettig på halsen. Han la så mycket energi idag på att inte hoppa så att i slutet av passet var han helt genomsvettig och då hade vi endast hoppat ca 25 språng.
Men när han väl hoppa så hoppade han super fint och Julia hann klicka några bilder också medans vi red. Filmen får komma upp imorgon om jag hinner på morgonen, vårt internet suger på kvällarna ;)
Ingen av bilderna är perfekta, men vet ni vad det är vi inte heller och det gör inget för vi har roligt ändå <3
Jag har varit rädd, eller skämts när det inte gått bra för mig och Nasse och har inte vågat skriva ut det här, då jag som jag sagt skämdes, ville att det skulle vara perfekt och tänkte att om jag inte skrev motsatsen så skulle allting fortsätta vara "perfekt".
Men vet ni vad, det gör jag inte längre för jag har äntligen förstått att ingen är perfekt och om jag ska gömma mig på det enda stället där jag verkligen kan ytra vad jag känner så tänker jag liksom, what's the point att blogga? Här vill jag vara ärlig, visa att man kan inte alltid stå på båda bena hela tiden utan det är okej att trilla ner och skrapa knäna, så länge som man reser på sig upp igen och aldrig, Aldrig ger upp. Det är det, att aldrig ge upp som är nycklen, det kanske inte funkar idag, eller imorgon, men om man fortsätter kämpa så kommer det lösa sig tillslut och det är ju det som är viktigast.
Jag vet inte hur många gånger jag varit avundsjuk på alla ponnys och deras ryttare som kan rida runt en bana felfritt, eller rida runt ett dressyr program utan att hästen hoppar till i varje hörn. Men vet ni vad varje gång jag tänker så, så kommer jag på hur fel jag har, Jag ÄLSKAR Nasse mer än något annat och skulle ALDRIG någonsin vilja byta ut honom mot någon annan, jag älskar honom och allt som hör till, ALLT. För det var ju honom jag föll pladask för, hans otroligt stora personlighet, utseendet (ofc), allt. Jag bara älskar att det är jag som är den lyckliga personen som kommer hem från skolan och har haft en allmänt dålig dag och sedan kan komma ut till Nasse och rusta upp dagen så att den blir bättre.
Han betyder så otroligt mycket för mig, direkt från hjärtat, Jag älskar dig Nasse <3
Kommentarer
Evelina
Sv: Haha! Fast du ser ju lagom ut på D-ponny :) Jag å andra sidan ser liten ut på en C-ponny... Fast för att se det positivt så kan jag ju faktiskt rida B-ponny fortfarande :D
Sv: Jaaa, det är roligt med små ponnys, hihi!
Tack! Vad menar du med jämn? :o :)
Bra blogg!
Starkt att våga skriva ut det så. Jag har också skrivit mycket om motgångarna på min blogg, liksom ångrat mig lite, men insett att det inte är någonting att skämmas för! Inget ekipage är fläckfritt...
Jag hoppas det går bättre med Nasse nu, ni passar så bra ihop!
Trackback
